Vaknade och hade solen i hela lägenheten :) en sötfis brevid mig i sängen och en under sängen ♥
började packa igår, höll på som en tok skitlänge o kom nästan ingenstans :P fy fan va prylar jag har. det är helt sjukt!
den här lägenheten är mitt första hem, första gången jag har kunnat spara på mig saker, i 3 år och 7 månader har jag bott här, samlat på mig saker här, inte alls som förut när man tog med sig sin ryggsäck om man flyttade, man skulle ju ändå flytta vidare någon månad senare.. så har det sett ut sen jag flyttade hemifrån när jag va 14.
mitt första hem alltså, och nu flyttar jag. det känns förvirrande, skrämmande o så otroligt skönt.
jag har ju tryggheten här, det här är min lägenhet, mitt hem och det känns otroligt jobbigt att "bli av med det"..
men kommer bli så skönt att få starta om, i någon nytt, tillsammans med mitt livs kärlek och våra små..
för jag har varit påväg alldeles för länge nu, suttit fast alldeles för länge nu,
dags att komma hem, släppa allt gammalt, landa och jobba på att bygga upp en trygghet där..
Solen skiner inte bara ute utan i mig, jag är otroligt stolt över mig själv, mitt humör o mående krashar så ofta, vilken känslobomb jag är alltså.. haha! men, jag tar 4 steg fram, går jag ett steg bak också så gör det mig ingen, jag fortsätter mot det jag vill.
ska vara ute med hundarna i solen idag, förbereda mer för flytten, förbereda för möten imorn.. borde plugga, nej. det har jag ju lagt ner just nu. det viktigaste först. utan mig själv o ett bra mående kan jag ändå inte fixa någonting..
nu tar jag det från början..♥
Var morgon ny
Det finns någon underbart i allting, även i mörkret och tystnaden, och i vilket tillstånd jag än befinner mig i, har jag lärt mig att vara nöjd med det. – Helen Keller
Det finns någon underbart i varje ögonblick, om vi bara försöker se det. När vi känner igen och gläds åt detta underbara, upplever vi den fröjd vi har längtat efter.
Genom att helt och fullt leva i nuet får vi uppleva den andliga kraft som finns i allt levande. Vi söker frid och ro, lycka och tillfredsställelse utanför oss själva. I stället ska vi söka inom oss, nu och för all framtid, i allt vi upplever. Vi ska låta våra upplevelser skölja över oss. Om vi längtar efter andra tider, fjärran platser, nya förhållanden, blir vi bara missnöjda. Det berövar oss den spänning, de positiva upplevelser som nuet bjuder. Men de finns ju där. Vi kan öva oss i att glädjas åt nuet, åt att fröjdas över insikten om att just nu är allt väl. Allt är alltid väl. Livet fyllt av gåtor och underbara ting, och om vi är medvetna om det, blir de ännu underbarare.
Jag går framåt. Det gör vi alla. Jag är inne på rätt spår. Jag spelar med i ett strålande, underbart drama. Jag skulle kunna dansa av glädje. Jag har blivit rikt välsignad.
Journey I don't expect nothing But the un-expectable The only thing I know for a fact Is that I'll never know too much about myself So I'm a keep learning Cause I'm determined to find the pieces fire-burning Turning these pages just as slow as I can Reading every single word from the poet within I float with the wind and stay content Wherever it carries me There was no beginning and there won't be an end I'm just a piece of the galaxy A seed in the soil A stream of consciousness And to the seasons I'm loyal.
Hon vet att den Allsmäktige har hört hennes böner och ropar: ”Det ska ske – någon gång, någonsin.” – Ophelia Guyon Browning
Tålamod är en egenskap vi ofta saknar. Det vi vill ha, det vi vill ha genast. Lyckligtvis får vi det inte förrän tiden är mogen, men väntan övertygar oss om att vi inte blir bönhörda. Vi måste lärsa oss att inse att svaret kommer på tid och plats som vi inte råder över. Det irriterande är att vår tidtabell sällan överensstämmer med Guds. När vi ser tillbaka på de senaste vekcorna, månaderna, ja, kanske till och med åren, minns vi våra gamla böner. Om alla hade blivit besvarade i samma stund som vi bad, hur annorlunda hade då inte vårt liv tett sig! Var och en vandrar sin egen stig för att lära sig sin egen läxa. så som ett barn måste lära sig att krypa innan det kan gå, måsste vi gå sakta och ta ett steg i sänder av vår utveckling. Vi blir bönhörda någon gång, någonstans. Det kan vi vara förvissade om. Vi blir bönhörda till vårt eget bästa. Och vi blir bönhörda i rätt ögonblick, på rätt plats, på rätt sätt.
Jag är bara en liten detalj i en mycket större scenbild än de som mina privata böner handlar om. Och den stora scenbilden måste regisseras med stor noggranhet. Jag litar på den roll jag har satts att spela. Och jag kan vänta.
"När man slutar bidra, då börjar man dö. – Eleanor Roosevelt.
Idag ska vi notera hur ofta vi har tillfälle att räcka en hjälpande hand åt en medmänniska. Och vi ska också notera hur många gånger vi får hjälp av vänner, ja, till och med av främlingar. Våra möjligheter att bidra är oändliga.
Det som ger oss en personlig utrstålning är vårt intresse för våra medmänniskor, att vi av allt vårt hjärta hjälper dem på deras dagliga färd genom livet. Vi har lärt oss inse att Gud lever i oss, ibland oss. När vi tar avstångd från våra vänner och färdkamrater hindrar vi Gud från att nå oss och andra genom oss. Att leva innebär att dela varandras liv, drömmar, sorger, att lyssna, se, hålla om, hålla av. När vi skärmar av oss från varandra har vi fördärvat det givande och tagande som är så livsviktigt för oss. Allt vi behöver är vad andra kan ge oss. Varje människa vi möter idag behöver just det som vi kan ge henne.
This is hard cause for a while I wouldn't look in God's direction
Pissed cause I had this life of disappointment and rejection
But I come to realize that when I fell in this rut
God was tearing my down so he could built me back up..
svarar på kommentaren ifall jag och Linus brytit -nej, det har vi inte.
Det är pga att jag inte jobbat med mig själv som jag kraschade nu, jag har ju så lätt för att glömma bort mig själv, alldeles för lätt.. det har varit tunga månader, ett tungt år hitills..
det är något alldeles speciellt med min o Linus kärlek till varandra, hur jävligt det än är, vilka problem och hinder vi stöter på så är vi med varandra och kommer ur skiten starkare med ännu mer lärdommar. vi står vid varnadras sida, oavsett om jag mår dåligt, oavsett om han mår dåligt.. oavsett vad..
trygghet, hela världen kan rasa men jag vet att min bästa vän finns här för mig.
oh, vilken tacksamhetskänsla jag fick nu.. plommonstjärten, tack för att du finns! ♥
söndagsmorgon.. jag är sugen på kaffe, är pepp på att börja storstäda, 9 dagar till flytt och idag börjas de nog packas, om lusten är kvar sen.. :) det hade inte kunnat vara bättre än det är nu, det finns en anledning till varför jag kraschade- för att kunna komma tillbaka och vi alla vet ju att....
den 21 april 2011 tog jag ett så stort beslut, när jag satt här i den här lägenheten och grät, fullproppad av piller, bedövad men ändå så olycklig, ensam och rädd..
du som vaknar våt av svett, utan att minnas den dröm du sett
du tänder lampar o ser dig omkring, från ingenstans på ingen tid
och din ångest finns det en orsak till, men ta en tablett o ligg så still..
ta hela burken för allan del, din egen burk och ditt eget fel..
"du som vaknar våt av svett, utan att minnas den dröm du sett
du tänder lampar o ser dig omkring, från ingenstans på ingen tid
och din ångest finns det en orsak till, men ta en tablett o ligg så still..
ta hela burken för allan del, din egen burk och ditt eget fel.."
*
jag valde att sluta med mina bästa vänner, det som fick mig att kunna sova, kunna kliva upp, kunna andas och orka med mig själv, tabletterna som långsamt tog död på mig..
*
"du är en tröst för mina gråtna ögon
du är min fallskärm när jag faller om natten
du får mig att sova som ett barn, jag kommer sakna att kunna sova så..
du äger mitt blod och du är slagsmålet jag aldrig kan vinna
jag känner mig bara så jävla tom utan dig.."
*
så jag sluatde där, va med mig själv, tog mig igenom allt utan att fly, jag kom tillbaka hittade mig själv och blev lycklig.
och idag ett år senare känner jag mig rädd, förvirrad och olycklig.. och jag vill bedöva mig..
"har du något mot ett krossat hjärta?"
jag fick min påminnelse-
"när du tror att botten är nådd så är det då du ska låta i bli att bedöva dig, du behöver bearbeta sorgen.. jag vet att du kan låta bli bara du vill så ta den tid du behöver bara, det är nog det enda sättet som faktiskt hjälper.."
tack, idag tar jag stora beslut med.. det måste bli bra..
tiden går fort, jäätejättefort.. bara 11 dagar tills det är den 1a maj ♥
så mycket förändringar, så många processer, band klipps av, nya binds och ja.. det är ju som det är, jag har full tillit till att det blir bra.. jag vet att det blir bra..♥
Mysdag idag, allt är kittat o klart.. nu lutar vi oss tillbaks och njuter lite extra :)
Woke up, got up, near seven o'clock butt naked except I was wearing my socks and that's cool, 'cause most the time this floor is cold stand up and stretch and look for my soul
det pirrar i magen, den där känslan, lycka. äntöligen. min momma kom nyss förbi, underbara, vackra älskade momma ♥ hon gör mig glad och får hela min själ att le.
rensningen är i full gång, den har varit det i nån vecka nu, skönt. Jag skämtade innan om att möblerna snart kommer ryka.. nu är en bokhylla och en soffa utkastad, och snart kommer ett bord fara med.
lättsamt att rensningen började, sen vart det klart med flytt. så mycket inför en flytt är redan gjort och jag gör inget annat än att njuta.. om inte ens 2 veckor är jag där hemma, i naturen, brevid vattnet, min man och våra 5 små- det jag behöver, herremingud.. ♥
Lumintrollet har blivit skitstor, mitt hår är risigare än någonsin- perfekt inför dreadsen som närmar sig, fräknarna sprider sig i mitt ansikte, våren är här och jag är rätt.
Something in the air make me not want to care Let 'em stare untill I'm riding on an empty spare Follow the vein straight As it drapes across the landscape and the sand and the lake.
I used to build forts in the backyard to hide from the daytime Missing all the beauty of the sunshine It's my fault But I blame the world to a small degree I've never seen the sky cause I been too scared it would fall on me..
jag tänkte inte åka där, för att vara hemma o drifta istället.. herregud, det va ju allt här jag behövde komma bort ifrån. släppa allt, precis allt..
fick fina insikter, jag har lekt gud och försökt ändra på saker jag inte rår på. jag är ju bara en så liten del av något som är så mycket mycket mycket större.. jag har fokuserat på helt fel saker och varit kvar i samma hjulspår av stress, oro och en massa annat negativt o dumt.
jag har lyckats tappa bort mig själv helt sen valparna kom, och nu har jag insett det, och därpå kan jag göra något åt saken.
jag måste släppa kontrollen, observera, sluta sluta och börja börja..
kameran slutade funka ganska omgående nere i sthlm tyvärr, men.. jag lkommer alltid minnas det solklart ändå.
va på påskmiddag, va inne i stan, fick träffa linus barndomsvän, fina promenader, mycket skratt, träffade min yngsta svåger för första gången, började snusa igen, naturen ♥ och så mycket kärlek.
och saker och ting ordnade sig under tiden vi var borta, tillit och tålamod- det kan inte bli uttjatat..
*
Jag och min man har äntligen hittat vårat hus, snart flyttar vi och det kommer bli så häftigt och det är så stort. det här har vi gjort oss förtjänta av, och jag skulle inte kunna vara lyckligare nu.
