fridaburholm

för snart 1 år sen åkte vi iväg till någon jag aldrig hade träffat förut, i det här livet iaf..

åkte till ett lugn i skogen, och något hände, något otroligt fint och magiskt.

jag slutade kämpa, jag slutade söka, och jag fick ett lugn och en ro som inte går att beskriva.

 

jag vann den eviga kampen mot alkoholen och drogerna som hade ägt mitt blod, jag behövde inte slåss mot demonerna längre. jag tog tillbaka en del av mitt liv, fick tillbaka mitt förstånd. och jag tittade inte tillbaka..

 

bara veckan innan var jag besatt av att förstöra mitt eget liv, besviken på allt och alla- mest mig själv.

och det visade jag. jag hatade det livet jag levde, som jag inte ville leva. jag hatade mig själv och alla val jag gjorde.

och besvikelsen och hatet delade jag gärna med mig av.

vilket har gjort att jag nu väntar en dom imorgon.

som bara ett mirakel kan rädda mig ifrån, eftersom mitt vittne inte går att få tag på, medans den jag möters vittne har ljugit ihop en historia som dommaren kommer gå på, för det är ju under ed hur osant det än är..

 

med en groda i magen känns det här så äckligt.. att det va tvungen att ta 1 år för att få rättegång..

jag lämnade det där livet då. vill inte ha något med det att göra, det är ju inte jag..

självklart tar jag mitt straff, men det svider så oerhört när det ljugs och överdrivs och jag kommer få straff för något jag inte gjort..

jag ska ju bli mamma nu, 

en dömd mamma.