fridaburholm

det har vart mörkt så länge, dagar kom o dagar gick.. inget nytt som hände, jag va i ganska dåligt skick.
om jag någonsin trott på ett långt och lyckligt liv va de något jag glömt bland destruktiva tidsfördriv..

jag va rätt less, på allt.. du vet..

ett år sen nu idag, utanför möteslokalen där vi stod, solen lyste men blekna när du log.. knäna började skakade men jag försökte spela cool.. vi började prata ..och mörkret i mig dog.. ♥

sen efter urkult, nåon vecka senare kom han fram o satte sig med ett finurligt leende.. och den natten vi delade..

åh den natten.. ♥

och vad som än hände, tiden gör ju som den vill, är det alltid svanös stigar jag kommer längta till..