fridaburholm

förlossningen vääldigt mycket, om jag hade kunnat hade jag gjort vad som helst nästan för att få åka tillbaka, göra det igen o sen komma tillbaka till nuet. det är det häftigaste jag varit med om, det gick ju superfort, och fort är inte alltid bra för ju fortare det går dessto ondare gör det, inte ens när jag bröt ryggen grät jag av smärtan, men nu grät jag o skrek i panik under värkarna innan själva förlossningen, och jag skulle göra om det 1000 gånger till, också spricker man oftast när det går så fort men det slapp jag tack o lov, Linus har haft rätt dom här åren, de skulle gå fort, de skulle bara säga plopp tack vare mina höfter och jag skulle få tillbaka kroppen på nolltid, jag borde ha lyssnat;) för är det något jag kan är de o föda fram barn, jag är nog världens bästa på det tom :) ,innan bönan kom ville jag ha 3 knoddisar, efter förlossningen ökade antalet drastiskt ;) hehe dom flesta jag pratat med ville inte alls ha mer barn efter förlossningen, när vi vinkade hejdå till personalen på bb sa jag, vi kommer tillbaka! :) men nu får jag njuta av det vackraste som finns på den här jorden, vårat underverk. åhh de är så mycket kärlek. jag har det så himla bra, välsignad känner jag mig, åhåhåh nu ska jag gå o kika på henne lite, saknar henne när hon sover, jag fick höra om dom rosa molnen första veckan, nu är bönan snart 6 (!!!) veckor och jag flyger runt på molnen fortfarande, jag kommer nog inte ner nå mer ;)

 

här är en bild, sista bilden på mig som gravid tagen 21.19- 11 minuter innan hon va hos oss, och som ni ser så sitter jag upp o pratar me mor som va förbi o lämnade av något vi hade glömt ta me, dom som skulle förlösa mig hade lika lite koll på att hon skulle ploppa ut, för när hon väl började komma så va dom påväg därifrån, praktikanten fick stoppa dom och säga att hon kommer ju nu så ni får ta o komma hit hehe, inte rätt läge för fikapaus alltså ;)