fridaburholm

en månad innan jag blev på smällen, och nu. 

tusiken vilken skillnad, från tunnis till valross. världens vackraste valross.. åhh va jag gillar min bebismage!

egentid i någon timma nu, städa lite, diska och viktigast av allt-

det blev en bra dag det här ändå, för att jag bestämde mig för att det skulle vara så! :)

tänk vad rätt energi och tankar kan göra ♥

 

 

 

jag gillar måndagar!

somnade en timme innan väckarklockan ringde. tur jag har en liten tomtenisse som va glad och hade energi för två. det smittade av sig.

nu ska jag göra mig iordning för den här dagen, tagga möte och ansvar hehe.. nu kör vi!

 

 

 

och idag ska jag bara känna, njuta av att det är söndag, låta framtidsplaner gro och må allmänt bra :)

massor av te och bra musik blir det för hela slanten, idag ska jag le från hjärtat ♥

pepppepppeppa!

 

 

 

 

har varit med min älskade mor idag, vi åkte till sommarstugan i fyrås och hämtade en bebissäng jag hade som liten, och lite kläder. -så nu står den lilla sängen brevid våran och helt plötsligt blev allt lite mer verkligt..

hur mysigt som helst att få vara med mor, tiden bara flög iväg. vi har så roligt ihop, mor och jag ♥

vi drack te när vi kom hem och för första gången fick hon känna M sparka, och mors ögon lystes upp. underbart!

 

för övrigt är jag där jag är och inte där jag vill vara. det mesta känns lite extra tungt nu, så som livet kan vara.

trots att jag är extra stark gör jag val som gör mig extra svag.

och då vill jag förändra mitt yttre, när det är i mitt inre jag inte trivs, jag borde frigöra mig. punkt slut.

och just nu kan jag inte sluta tänka på sinnesrobönen-

 

 

 

 

 

 

och en liten fortsättning på det förra-

både jag och min mamma höll på att dö när jag skulle födas.. en massa hit och dit, jag hade kvävt mig själv genom att få ner ett o annat i mina lugor. vi hade tur, skulle det ha förhindrats och blivit en lättsam förlossning för oss om min mamma hade läst på om detta och oroat hjärtat ur sig? det säger jju sig självt, tycker jag iaf..

 

jag har ansvar över mitt barn, det är mitt jobb att skydda henne. och jag tror inte att oro är rätt sätt, jag tror på fina enregier och att tänka positivt. jag tror inte mitt barn skulle komma ut nå friskare och lyckligare för att jag nu oroar mig nu för allt som skulle kunna hända, jag tror mitt barn känner av min energi, min känsla och hur jag mår. och därför tänker jag göra det bästa av det. kalla mig naiv, visst! jag kallar dig dum i huvet.

 

nog om detta.

vi har precis varit och köpt frukt, dricka och godis för nu blir de filmtajm.

total avkoppling från en kåt charlie, en löpande valp och ett annat monster :)

åhh va myspys. resten tar vi sen. hej hopp! 

 

they eat, sleep, fuck, and self defence, so straight you can set youre clock and place bets.

 

har fått shoppingsug, sug efter att färga håret rött eller brunt, sug efter att träna, sug efter att pyssla, tatuera mig, pierca mig, åka på en weekend utomlands, börja sminka mig, och flytta ut i en kåta i skogs. det blev mycket nu :)

 

eller så kan jag bara njuta över att softa hemma med korsordet, med en man som skämmer bort mig med en massa mat, se bra filmer och kika på magen och hur det bufflas omkring där inne, i 13 dagar har vi kunnat se henne utanpå magen och det är lika mysigt varje gång.

 

en man jag träffar varje vecka för samtal kallar mig naiv för att jag inte oroar mig över förlossningen eller hur otroligt jobbigt det kommer bli med ett litet barn i familjen, ursäkta mig men va!?

jag är inte dum i huvet, jag fattar ju att det kommer göra ont, jag ska ju liksom klämma ut en människa ur min kropp. men varför skulle det bli bättre av att oroa sig över det, skulle det göra mindre ont då? smärtan är pga jag föder min dotter, så det kommer ju att vara värt det alla dagar i veckan. och oavsett om jag vill ha ont eller inte så kan jag ju inte komma ifrån det, jag har en människa i mig och hon ska ut förr eller senare!

och det är väl ingen dans på rosor efter förlossningen heller, men åter igen, skulle det bli lättare om jag oroar mig för det nu!? ne kom igen.. jag vet ju att jag fixar det här, jag är en kvinna och min kropp är gjord för att föda barn. det är väl lite livets gång bland alla arter? och med mina höfter kommer det nog gå lite för bra haha ;) 

 

jag preminurerar inte på gravidtidningar eller köper hem böcker, läser på om förlossningar och bla bla bla. för vad som heslt kan ändå hända hur "förberedd" jag än skulle vara.

jag blir mer irriterad  över alla artiklar och forsknngar, som att jag inte får ligga på rygg eller på höger sida och vila/sova för då kan jag döda mitt barn !? jag ska inte äta det och det och inte göra si eller så.. haha, skrattretande tycker jag.

jag lever inte efter regler. sunt fönuft, jag äter allt i måttliga mängder, göör vad jag vill men lyssnar på min kropp- den säger til om något är fel och skulle något hända är det meningen. tillit, folk klanske tycker jag har för mycket av det. det tycker inte jag. 

 

nu är jag sådär bortskämd igen och ska gå för att äta mat.

 

bless you!

 

 

 

det finns alldeles för vackra saker att se här i livet för att jag ska gå omkring med ögonen förbundna.

finns bara du.