fridaburholm

"De vackra och sällsynta ögonblick när Gud uppenbarar sig för oss är som dyrbara gåvor. Men alla har vi våra speciella gåvor som vi lever med dagligen, och som är en del av vårt jag. Hela livet lär oss att upptäcka och utveckla dessa gåvor som Gud har förlänat var och en av oss.

 Har vi upptäckt vilka gåvor vi har fått? Vi har fått gåvor, och nu när vi har upphört med vårt missbruk har vi dagligen tillfälle att dela dem med andra. Om vi frivilligt delar med oss skänker det oss själva glädje, men inte bara det, det stärker dessutom vår självaktning. Och det är viktigt att vi inser hur mycket vi betyder för våra medmänniskor.
Många av oss kom nästan hit med fötterna först. De flesta var uppfyllda av vrede och skam, eller båda delarna. Livet hade svikit oss. Vi hade med nöd och näppe överlevt. Då var vi inte medvetna om att vi kunde ha något att ge våra medmänniskor. Då och då kanske vi fortfarande inte inser det. Men vi kan lära oss att inse det.
Det är mycket som bara vi kan ge världen. Vi kanske har talets gåva, vi kanske är skickliga skribenter. Just nu kanske vår största gåva är förmågan att lyssna på våra vänner, när de behöver oss. Vårt inre jag känner till våra goda sidor. Vi ska lyssna på vår inre röst.

 Gud begär min uppmärksamhet i dag för att visa mig hur jag ska göra det mesta möjliga av min begåvning. Jag ska lyssna."