240412 var morgon ny.
Hon vet att den Allsmäktige har hört hennes böner och ropar: ”Det ska ske – någon gång, någonsin.” – Ophelia Guyon Browning
Tålamod är en egenskap vi ofta saknar. Det vi vill ha, det vi vill ha genast. Lyckligtvis får vi det inte förrän tiden är mogen, men väntan övertygar oss om att vi inte blir bönhörda. Vi måste lärsa oss att inse att svaret kommer på tid och plats som vi inte råder över. Det irriterande är att vår tidtabell sällan överensstämmer med Guds.
När vi ser tillbaka på de senaste vekcorna, månaderna, ja, kanske till och med åren, minns vi våra gamla böner. Om alla hade blivit besvarade i samma stund som vi bad, hur annorlunda hade då inte vårt liv tett sig! Var och en vandrar sin egen stig för att lära sig sin egen läxa. så som ett barn måste lära sig att krypa innan det kan gå, måsste vi gå sakta och ta ett steg i sänder av vår utveckling.
Vi blir bönhörda någon gång, någonstans. Det kan vi vara förvissade om. Vi blir bönhörda till vårt eget bästa. Och vi blir bönhörda i rätt ögonblick, på rätt plats, på rätt sätt.
Jag är bara en liten detalj i en mycket större scenbild än de som mina privata böner handlar om. Och den stora scenbilden måste regisseras med stor noggranhet. Jag litar på den roll jag har satts att spela. Och jag kan vänta.
♥ det här kommer att bli en bra dag ♥
