torsdag.
Idag är det möte med "professorn" och lektioner, nu jävlar tar vi omtag, inge mer vara sjuk..
har jag förresten sagt att min svåger, min underbara svåger kommer och hälsar på i helgen? :D fy va mysigt det kommer vara att få träffa han igen!
Gud känner inga avstånd.
Den kraft vi behöver för att klara oss igenom svåra tider, den är oss lika nära som vår andedräkt. Men minnet sviker oss ofta. På egen hand försöker vi lösa våra problem, besluta hur vi ska handla. Och vi stöter på hinder. Till slut vädjar vi automatiskt till den makt som står till buds. Och hur stort vårt behov av hjälp än är, så uppfylls det. Att lita till Gud är främmande för många av oss. Ända sen barndomen har vi fostrats att klara oss själva. Inte ens när vi har varit i desperat behov av hjälp, har vi vågat be. När självförtroendet sviktat, som det så ofta har gjort, har vi dövat vår ångest – ibland med sprit, ibland med tabletter. Ibland har vi helt enkelt gömt oss hemma. Och vi har aldrig blivit helt fria från vår ångest.
Den upptäckt som vi alla nu har gjort – att vi aldrig hade behövt frukta någonting, att Gud aldrig har varit långt borta – den tar det tid att låta sjunka in. Men så småningom lär vi oss att vända oss inåt – att lita till Gud i stället för att lita till oss själva.
Vad som än fattas oss i dag, är Gud svaret.
Vi har ingenting att frukta. Äntligen har jag funnit Gud. Han jämnar alltid vägen för mig
hoppas ni får en lugn o fridfull dag i kärlekens namn!
